Det var ju ett tag sedan det var det ju. Mycket vatten har runnit osv.
Vad har hänt sedan sist då? Jag har bl.a. under 2012 avlagt mästarprov och kan sedan november förra året titulera mig "Mästare i charkuteri med styckning" Något jag är väldigt stolt över att jag klarade av. Det som är roligast är att jag tvingats lära mig stycka vilket jag innan bar à gjort ytterst sporadiskt men behärskar nu fläsk, nöt, kalv, lamm, rådjur och även till viss del älgen. En kunskap tung att lära sig men lätt att bära och som kan komma till användning vart man än hamnar i livet.
På baksidan så kan vi bocka av utmattningsdepression vilket kostade mig 4 månader av mitt liv och fortfarande lider sviterna av. Jag trodde aldrig det skulle hända mig. Jag trodde det bara hände en viss sorts människor. Ja, jag är väll den sortens människa då.
Så nu tar vi nya tag och vi hittade en Matkalender från 2003 jag och min fru. Eftersom den där eviga frågan "Vad skall vi äta i kväll?" Alltid dyker upp så bestämde vi oss helt enkelt för att följa denna kalender. Ja, inte till punkt och pricka men vi skall kolla igenom veckans recept och sedan tweeka lite så det passar vår smak. Det besvarar ju frågan för dagen iaf.
Sen kommer jag fortsätta med en del korv och andra charkprodukter även framöver så får vi se hur det går. Den här gången. Igen.
- Posted using BlogPress from my iPad
Kul att du bloggar igen! Förstår att det var en tuff erfarenhet med utm.depression. Inte så konstigt att det händer med mkt jobb, höga ambitioner, småbarnsliv osv. Hoppas du har fått bra mentala verktyg att jobba vidare med!
SvaraRaderaTack Elin. Jo det var mycket ett tag med det här med att "bränna ut sig" är nog bland det värsta jag varit med om. Att känna så totalt lite för att göra ingenting och bara ligga under täcket. Nä. Jag har tur som kunnat komma därifrån så som jag gjort tack vare goda vänner som står när det blåser och min fina familj och alla som ställt upp och täckt upp för mig.
SvaraRaderaVad fint att du är på fötter! Jag har ju slutat jobba och är hemma med barnen just nu (det kanske märks främst på instagram), och jag inser ju nu vilket högt tempo det har varit med jobb och barn trots att vi har vart en sk "aktivitetsfri" familj. Härommorgonen sa jag till sjuåringen, minns du vilken stress det var att komma till skolan senast halv nio, och hon gapskrattade och sa "ibland mamma var du helt galen!". ja vi får se jur länge vi får njuta av det här lugnare tempot, men reflektionstiden är viktig. Nu vill jag läsa mer om era middagsplaneringar :)
SvaraRadera